När jag blev inbjuden att resa till Sydafrika och delta i deras första stora liveturnering var jag inte sen att tacka ja. Det var dags för Million dollar Poker Tournament som spelades 7-9 september. På flygplatsen i Johannesburg möttes jag och min fru av andra spelare och representanter från pokersidan som bjudit ner oss. Klockan var tio på kvällen när vi checkade in på Emperor’s Palace där vi skulle sova första natten. Tyvärr var jag för trött för att bege mig ner och lira cash game på hotellets casino, men fick höra av andra att det hade varit extremt bra värde, vilket jag senare skulle få veta mer om.

Dagen efter åkte vi tillsammans med spelare från Australien, Canada, USA och Sverige i en limo-buss till Sun City där turneringen skulle spelas och där vi skulle tillbringa resten av veckan. Efter en två timmars lång resa kom vi fram till vårt hotell (Palats är väl i och för sig en bättre beskrivning av denna 5-stjärninga resort), the Palace of the Lost City. Hotellet är beläget i en kollapsad vulkan mitt ute i den Sydafrikanska savannen, men trots detta finns där flera hotell, casinon, en strand och till och med en sjö. Allt är naturligtvis konstgjort men otroligt magnifikt och glittrar likt en ädelsten i den afrikanska vårsolen. Första dagen i Sun City var lugn och efter lite sol och bad gick vi ut på en gemensam middag.

Vår andra dag i Sydafrika och tanken att tillbringa dagen genom att spela poker online som så många degenererade pokerproffs ofta gör på resor slog mig inte ens. Vi vaknade tidigt och avnjöt en otrolig frukost i matsalen som jag och min fru tyckte kändes tagen ur 80-talets dynasti-era. En saxofonist spelade smooth jazz och mitt i matsalen fanns en fontän bestående av elefanter som sprutade vatten ur sina snablar. Rakt över fontänen hängde en kristallkrona större än mitt vardagsrum och överallt sprang servitriser i färgglada uniformer. Efter frukost begav vi oss till en ”cultural village” där vi fick se hur de olika stammarna lever, och äta lite afrikanska delikatesser (bla torkad trädmask) samtidigt som vi fick en show i afrikansk dans och sång. Vi hann även med en tur till en krokodilfarm där vår afrikanska guide lärde oss allt om krokodiler och roade oss med att slå världens största krokodil i fångenskap - en 950 kilos koloss kallad ”the Terminator” - på nosen med en käpp.

Med bara en vecka i Afrika skulle allt hinnas med och senare samma eftermiddag begav vi oss till en lejonpark där vi fick leka med 2-månader gamla babylejon och även gå in i buren med 4-månader gamla lejon. Nu låter det kanske inte så farligt men efter 4 månader har de nått samma storlek som en fullvuxen schäfer och kan säga ifrån om dom känner sig hotade.

Senare på kvällen samlades samtliga för en gemensam middag där bland annat krokodil och springbock serverades. Godast var krokodil som smakade ungefär som rökt makrill men även springbock var en delikatess. Till middagen fick vi även fint besök av världsmästaren Joe Hachem. Jag fick mig en pratstund med Joe efter middagen och blev förvånad när han kom ihåg mig från poker VM 2005 (det året som Joe vann kom jag på 14e plats). Joe är mycket trevlig, men jag kände mig revanschsugen och lite extra taggad av att han skulle vara med i turneringen.

Tredje dagen i Sydafrika vaknade jag, som alltid när det är dags för liveturnering, lite nervös. Efter frukosten begav vi oss till casinot där turneringen skulle hållas. Vi hade i förväg fått veta att det skulle vara mycket få internationella spelare och mycket sydafrikansk fisk. Strukturen de valt på turneringen var något märklig. Inköpet var 20 000 Rand (1 Rand = 1 Krona) och för det fick man 10 000 startchips och blindsen började på 50-100. Blindperioderna var 45 minuter och rebuys för 4.000 Rand gav dig 10.000 nya chips under de första FEM nivåerna. Ett otroligt värde på återköp med andra ord och det gjordes MÅNGA. Efter rebuyperioden fick man göra en add-on för 6 000 Rand som gav 15 000 chips. Turneringsorganisatören hade besökt oss kvällen innan under vår middag och förklarat för oss att de valt denna struktur för att de nya sydafrikanska spelarna skulle få lite valuta för pengarna och kunna säga till familj och vänner att de i alla fall fick spela i fem timmar.

Sydafrikas pokerscen har växt de senaste åren precis som i övriga världen och har gått ifrån ett okänt spel som enbart ett fåtal spelade till ett spel som alla känner till och spelar både i studentrummet, hemma och på casinot. I närliggande Swaziland har ”All Africa” varit en turneringsserie som sakta växt och det var i en sådan turnering som Ray Rahme vann en plats till 2007 års WSOP. Rahme slutade sedan på en hedrande 3e plats i main event vilket gav ca $3 miljoner. I Sydafrika kan man nu se en ”Rahme-effekt” likt den ”Moneymaker-effekt” man kunde se i USA efter Chris Moneymakers framgång i poker-VM 2004. Turneringen i Sun City var ett resultat av just pokerns framväxt i Sydafrika och när Joe Hachem kom för att spela lockades varenda pokerintresserad sydafrikan till Sun City med en förhoppning om att få chansen att spela med Hachem. För närvarande erbjuds poker i följande casinon i Sydafrika:

Gold Reef Casino – Jhb

Montecasino – Jhb

Carnival City Casino – Jhb

Emperor’s Palace – Jhb

Sun City – Rustenburg
Grand West Casino – Cape Town

Att sydafrikanerna precis lärt sig spela poker och var fiskar och jättevärde tog inte lång tid att förstå. Man fick se många konstiga spel och bet under turneringen och mitt i en hand lutade sig en spelare över till mig och frågade försiktigt om stege slog färg. För min egen del gick turneringen ungefär som jag ville den första dagen. 290 spelare startade och när vi bröt för dagen hade 126 spelare överlevt och jag hade lite över medel. Eftersom blindsen var relativt låga i förhållande till stackdjupet på grund av den långa rebuyperioden kände jag mig självsäker eftersom det fanns gott om tid att spela ut fiskarna.

Den andra dagen började med att jag fick JJ första handen och vann en pott preflop genom en reraise före floppen. När jag 3 händer senare fick QQ på knappen kändes det som om det var min dag. Jag höjde och fick syn av spelaren på small blind. Floppen kom JT4 med färgdrag och det är ungefär en sådan flop man vill ha med QQ på handen. Han checkade och jag betade varpå han ställde in. Han var relativt shortstacked och det var autosyn för mig. Han vände upp TT för floppad triss och jag förlorade en relativt stor pott som hade gett mig en komfortabel position. Ett par händer senare fick jag lägga mig till en all in över min raise. Jag höll mig på samma stack ett tag tills jag fick en raise emot mig från knappen. Jag valde att försvara min blind med 89. Floppen kom T86 och jag checkraisade all in då hans stack var exakt som min och han måste sätta sitt turneringsliv på spel för att syna. Till min förvåning fick jag blixtsyn av AT. Att han synade var väl ok, men att inte ens tänka en sekund på vad jag kunde ha innan han fattade ett beslut som kunde ha kostat honom hans turnering retade mig ordentligt. I hans ögon hade han floppat nöten och pengarna skulle in. Ingen hjälp för mig och jag fick lämna turneringen på en 90e plats. I dörren på väg ut mötte jag en indisk restaurangägare som satt vid samma bord som mig hela första dagen. Världens trevligaste kille, men större synfisk får man leta efter och genom ett mirakel och ett otroligt kortsnitt överlevde han till dag 2. Han berättade för mig att han åkt ut och hur det hände: Han synade en raise med T9s. Floppen kom K92, bet – syn. Turn kom K, bet – syn. River kom T, och nu kommer det roliga. Den första killen ställde då in och min nyfunna vän sa ”jag träffade mitt tvåpar på river och var ju tvungen att syna”. Självklart menade han tvåpar i 9or och 10or och till och med min fru, som inte spelat poker i en dag i sitt liv, sa direkt att det är ju klart att den andra killen har en kung.

Joe Hachem fick även han lämna turneringen utan vinst och endast en spelare från vår trupp hamnade i pengarna. Tyvärr fick han lämna turneringen på en 24e plats när hans JJ inte kunde stå upp mot KQ. Elva tjejer ställde upp i turneringen och när det började närma sig pengar var 6 tjejer kvar. Tyvärr ”bubblade” 2 av dessa och 4 tjejer fick ta del av prispotten. Personligen tyckte jag det var kul att så många tjejer av så få kom så långt. Fast när arrangören hade utlovat en 4 karats oslipad diamant värd en kvarts miljon till bästa tjej kanske det inte var så konstigt.

För att vara den första stora turneringen i Sydafrika var det godkänt men kvalitén på dealers var kraftigt varierande och man såg ofta spelare rätta dealers, växla själva med potten eller berätta för dealern vem som vunnit potten när chipsen åkte åt fel håll.

Normalt sett är man ju lite bitter och nedslagen när man blir utslagen från en turnering men nu fanns ingen tid för att sitta och tjura på ett hotellrum som Ken Lennard. Jag var i Sydafrika och snabbt begav jag mig tillbaka till hotellet och poolen där min fru låg och väntade i solen.

Den femte dagen blev det mest sol och bad på den konstgjorda stranden och även en del bodysurf i vågmaskinen. Vi hann även med att skjuta lite pilbåge och det visade sig vara något jag hade talang för. Vår instruktör kallade mig Robin Hoods lillebror och det känns skönt att veta att det finns något annat man kan göra om man tröttnar på poker. På kvällen lirades det cashgame. Poker är olagligt utanför casinon och eftersom det är relativt nytt i Sydafrika har det ännu inte nått Sun Citys casino. Det var därför mycket hyshhysh kring arrangemanget som hölls i ett privat rum utan hotellets vetskap. Jag var lite trött och dessutom ville jag sova för att vara ordentligt utvilad inför morgondagens aktiviteter så jag spelade aldrig. Av dem som spelade fick jag höra många roliga historier och som alla andra historier om Sydafrika och pokerspel avslutades den med vilket otroligt värde det är i spelen här. Som att vrida tillbaka klockan 3-4 år på online poker ungefär.

Den sjätte dagen var en av de roligaste någonsin. Vi gick upp redan vid sex för att åka på safari. Vi hade fått höra från alla håll att djuren är som mest aktiva på morgonen och det är därför störst chans att se djur då. Vi hade tur och fick se elefanter, giraffer, noshörningar, lejon, zebror, gnuer, apor, antiloper, vårtsvin och mycket mer. Roligast var nog att hamna mitt i en flock om 10 giraffer även om det var rätt mäktigt att höra lejonkungens vrål från 300 meters håll. Den sista dagen åkte vi limo-buss tillbaka till Johannesburg och gick på en marknad och inhandlade souvenirer och presenter. Allting var verkligen billigt i Sydafrika och det kändes aldrig som man inte hade råd att göra något. Som exempel kostade en varmrätt på vårt hotell 70-150 kronor och då är det riktigt dyrt för att vara Sydafrika.

Representanterna från Pokertime som bjudit ner oss höll oss verkligen sysselsatta och gjorde verkligen allt för att vi skulle känna oss nöjda. Att jag kommer att åka tillbaka till Sydafrika råder det ingen tvekan om; den enda frågan är när. Nästa stora turnering i Sydafrika är i februari, jag längtar redan. Om du får chansen att spela poker i Sydafrika ta den, ”it’s the nuts”!