Mötesplats Macau

Text: Murat Sahan
Bild: Jack Bengtsson

I november gick den första riktiga pokertävlingen i Kina i samband med APPT (Asia Pacific Poker Tour). Jag skriver den första riktiga, då det också spelas något som kallas för traktorpoker i Kina. Men traktorpoker har inga som helst likheter med det som i västvärlden kallas poker, och är enligt mig ingen pokervariant utan ett utläggsspel där man sitter med massor av kort på handen. Så traktorpoker kan vi tryggt lägga till handlingarna och konstatera att den första pokerturneringen i Kina är APPT-turneringen i Macao.

Poker i Kina är en historisk händelse, kanske inte av samma magnitud som när den dåvarande amerikanske presidenten Richard Nixon och hans rådgivare (och senare utrikesminister) Henry Kissinger ”öppnade” det kommuniska Kina genom sitt besök i Beijing 1972, men ändå ett stort steg i rätt riktning för pokern. När det begav sig så var det en stor politisk seger för herrarna Nixon och Kissinger och de chockade omvärlden med sitt djärva tilltag. På den tiden var supermakten Sovjetunionen USA:s stora konkurrent på den politiska arenan och de var minst sagt missnöjda med USA:s framgång i Kina.

Förmodligen är PokerStars konkurrenter om den asiatiska marknaden, och då särskilt WPT som ligger bakom traktorpoker, inte särskilt glada över APPT. Men det handlar egentligen inte om prestige, utan om stora ekonomiska intressen. De flesta pokerbolag ser Asien som en mogen oplockad frukt. Man har stora förhoppningar om att den asiatiska marknaden ska innebära en andra stor pokervåg.

APPT:s vd Jeffrey Haas och hans kompanjon Sarne Lightman verkar vara mycket nöjda med att ha lyckats få till en pokerturnering i Kina, något som tidigare ansågs vara mycket svårt av de flesta bedömare. Detta då de kinesiska myndigheterna tidigare hårdnackat vägrat låta sig övertalas till att ge några som helst pokertillstånd.

Att man valde att hålla turneringen i Macao är inte konstigt. Macao har länge varit Asiens största spelnäste, spel tilläts här redan 1850, och kan sedan några år titulera sig som världens spelcentrum numro 1 då man gick om Las Vegas i omsättning 2006.

Macao ja, bara namnet låter häftigt, hårt liksom och verkar utlova häftiga gatuscener, outgrundlig österländsk mystik och hårda miljöer. Det är alltså med spänd förväntan som jag och fotografen Jack Bengtsson flyger dit. En av betydelserna av ordet Macao sägs vara ”öppning” och med det avses troligen att det var portugisernas ”öppning”, vägen in till ”Mittens rike”, Kina. Numera är det kanske också pokerns väg in i dit.

Macao ligger cirka 60 kilometer öster om Hongkong och även om det numera finns en internationell flygplats i Macao så går det få rutter dit från Europa, och de som finns är mycket dyra. Därför är bästa sättet att flyga till Hongkong och sen ta snabbfärjan eller helikopterskytteln över. Snabbaste rutten från Stockholm är att flyga via Helsingfors till Hongkong. Man kan givetvis flyga med SAS också, men då får man vackert finna sig att byta i Beijing och fortsätta färden med Air China. Vi flög i stället med Virgin via Heathrow och tog sedan färjan över. En resa som allt som allt tog cirka 20 timmar. Som svensk behöver man inget visum till Macao för kortare vistelser.

Ett tips är att när man kommer till Hongkong ska man inte gå genom passkontrollen, utan i stället vända sig till ett av de två färjebolagen som finns inne på flygplatsen, ett tjugotal meter innan passkontrollen. Turbojet, som är det äldsta färjebolaget, har också de snabbaste färjorna och överfarten tar knappt en timme inklusive den tio minuter långa bussresan till färjeterminalen.

Macao består av en halvö och två småöar, Coloane och Taipa. Öarna och halvön förbinds med varandra genom tre mycket vackra broar. Till ytan handlar det om ett litet område, cirka 25 kvadratkilometer. Befolkningen uppgår till omkring en halv miljon, och Macao påstås vara ett av världens mest tätbefolkade områden, cirka 17 000 invånare per kvadratkilometer. Detta att jämföra med Sverige som har 22 invånare per kvadratkilometer. Befolkningen är till 95 procent kinesisk och de andra fem procenten utgörs av ett flertal olika folkslag, där portugiserna utgör den största delen. Många portugiser flyttade från Macao när territoriet återlämnades till Kina 1999.

Macao har så kallat subtropiskt klimat vilket innebär varma vintrar och ännu varmare somrar. Medeltemperaturen är cirka 22 grader Celsius. Varmast är det i juli och kallast i januari, men till och med då är det sällsynt med temperaturer under tio plusgrader. Det regnar mycket i Macao och mellan april och september är nederbörden i genomsnitt cirka 300 mm per månad. Bästa tiden att åka till Macao är mellan oktober och december då det är fortfarande är varmt men lite regn.

Kolonin grundades redan i början av 1500-talet av portugiser. Till en början handlade det om att man behövde en säker plats att ankra på men platsen utvecklades till en fullfjädrad koloni 1557. Bland de första byggnaderna som uppfördes fanns givetvis en kyrka, eftersom portugiserna var djup troende katoliker. Macao blev därför under lång tid det kristna högsätet i Asien. Kanske lite ironiskt med tanke på att det numera är högsäte för spel.

Kina återfick 1999 alltså området, men Macao har precis som Hongkong fått status som ”Special Administrative Region”, vilket politiskt innebär att Kina inte ska lägga sig i landets inre angelägenheter under 50 år, det vill säga fram till år 2049, och bara sköta försvars- och utrikespolitiken. Men överallt i staden tisslas det redan om att Kina med ”vänliga påpekanden” de facto har påverkat det dagliga livet i Macao. Dock verkar inga allvarligare förändringar skett och när jag testar att söka efter orden ”freedom” och ”democracy” på Google från mitt hotellrum, och senare från en dator som tillhör hotellet, så får jag massor av träffar. Det verkar som ”demokratifiltren” som är implementerade i Google Kina inte gäller i Macao.

Den officiella valutan i Macao är Macao Pataca (MOP) men även hongkongdollar (HKD) är gångbart och faktum är att vi enbart använde oss av HKD under vår resa. HKD har något högre kurs än MOP men de flesta butiker har två prislappar eller så tar de oftast lite mindre betalt när man betalar med HKD. 100 HKD kostade när vi var i Macao cirka 87 svenska kronor.

Generellt är det ganska billigt i Macao, en Big Mac kostar till exempel runt tolv kronor och man äter förstklassigt för några hundralappar. Men även superlyx finns, på hotellet där vi bodde fanns jadesmycken och några ”anspråkslösa” smycken i miljonklassen. Även närheten till Hongkong gör Macao intressant ur shoppingsynpunkt. Som kuriosa kan det nämnas att Scotty Nguyen och hans fru shoppade loss för ungefär en och en halv miljon kronor på en liten shoppingrunda i Macao och Hongkong. Vad de köpte? En ring till henne och varsitt Buddha-halsband i svart jade.


APPT
PokerStars är APPT:s huvudsponsor och i år är första säsongen av AsianPacificPokerTour och man har haft turneringar i fyra länder:

Filippinerna, Manila 24–28 augusti.

Sydkorea, Söul 28–30 september.

Kina, Macao 22–27 november.

Australien, Sydney 12–16 december.

Förutom alla politiska implikationer finns det även enorma logistiska problem innan man kan få till stånd turneringar av någorlunda storlek i Asien. Detta då poker är något nytt, eller i varje fall inget stort spel, i Asien (Australien undantaget givetvis eftersom det inte ligger i Asien). Man får alltså flytta en jätteapparat av dealers och utrustning som bord, marker och lekar varje gång man ska anordna en turnering. Bara problemet med att det finns få dealers som kan poker är signifikant och det tar tid att utbilda dem. Detta gäller givetvis inte bara Asien utan överallt där poker nyligen introducerats. Själv tycker jag att man som spelare bör ha en viss förståelse för detta. Som tur är har man i APPT lyckats väl med att få en fungerande organisation, bara det en bedrift i sig. – Allt har förlöpt ganska väl här i Macao, men i Manila var det en helt annan historia. Vi lärde oss mycket som vi har haft nytta av här i Macao, säger Jeffrey under ett samtal.

För att öka intresset i Asien filmar man också APPT och tanken är att man så småningom ska sända det i Asien. Kanske kommer programmen också att visas i Europa, något vi får hoppas på så att vi kan följa denna spännande tour.

Som tour verkar ATTP så här långt vara en succé, både ur arrangörernas och spelarnas synvinkel. Spelarantalet på de olika turneringarna har varit över arrangörernas förväntan och i Macao kom det inte mindre än 352 spelare till start i huvudklassen, vilket officiellt gör Macao till den största pokerturneringen i Asien. Inför nästa säsong ligger man i förhandlingar med den vietnamesiska regeringen om att förlägga en turnering i Vietnam och på så vis utöka touren till fem tävlingar. Man räknar med att få en del koreanska spelare till Vietnam, eftersom koreanska medborgare inte fick delta i Söul.

Att överhuvudtaget få tillstånd att arrangera en turnering i Macao har enligt Jeffrey Haas varit mycket svårt. Man har brottats med de kinesiska myndigheterna i mer än ett år, men efter succén på Filippinerna (250 spelare) så hade myndigheterna ändrat inställning. Dock var det osäkert in i det sista och helt klart blev det tydligen bara några veckor innan evenemanget startade.

Att man dock har ett tillstånd nu vittnar om att de kinesiska myndigheterna inser att pokern är betydelsefull och att de inte vill lämnas utanför den begynnande boomen. Om inte annat vill man nog gärna använda poker som ännu ett dragplåster för att få turister och spelare till Macao.

MACAO
Staden har som sagt anor redan från 1500-talet och det är ett potpurri av olika byggnadsstilar som möter en när man kommer iland. Allt från toppmoderna skyskrapor till gamla hus i kolonialstil. Vi kom fram sent på kvällen och överallt syntes skenet från neonljus. Långt värre än någon annan plats jag någonsin varit på. Låt mig säga så här: När det gäller neon ligger Las Vegas ljusår efter.

När vi går ut från terminalen för att leta efter taxi så kommer vi ut på en plattform mot gatan, men där står inga taxibilar att finna. I stället kommer en medelålders kines fram till oss och frågar på engelska om vi vill ha taxi. Javisst, säger jag, fullt medveten om att vi förmodligen kommer att bli uppskörtade. Jack är tveksam till att följa med killen ner i en gångtunnel till andra sidan gatan men jag bestämmer och vi går. Han visar sig egentligen vara en tourguide som extraknäcker som taxi när han får möjlighet till det. Taxi är generellt mycket billigt i Asien, och så även i Macao. Man hyr bil med chaufför för cirka tvåhundra hongkongdollar i timmen. På vägen till vårt hotell Grand Waldo, som ligger på ön Taipa, berättar han att bågvalven på de vackra broarna är skapade för att efterlikna bokstaven m, som i Macao.

Jag hade före resan till Macao hört en del negativt om staden, bland annat att brottsligheten är mycket hög och att det till och med frekvent skjuts inne på kasinona. Och även att stadens kinesiska majoritet inte har mycket till övers för västerlänningar. Men detta var ganska gammal information och Macao har definitivt en välkomnande attityd till sina besökare, oavsett om de är öster- eller västerlänningar. Beträffande våldet så må det ha varit mycket av den varan innan Macao återlämnades till Kina, men efter överlämnandet så vittnar folk om att staden har blivit mycket säkrare. En sak man kan vara säker på när det gäller Kina är att de ogärna släpper på sitt våldsmonopol.

Staden ger ett brokigt intryck och byggnadsstilar blandas friskt. Det finns allt från klassiska portugisiska kolonialbyggnader, kinesiska pagoder, moderna skyskrapor, höga bostadshus à la svenska miljonbyggen – fast med skillnaden att de i öst bygger mer färgglatt – trånga bostadskvarter av mer slummässig karaktär och enormt stora kasinon, som överträffar sina föregångare i Las Vegas. Det finns byggnader i alla stilar, västerländska såsom österländska och från alla tidsepoker från 1500-talet och framåt. Macao är en arkitekts våta dröm.

UTVECKLING
Föga förvånande är spel Macaos huvudinkomstkälla. Men till skillnad från Las Vegas, där de enarmade banditerna står för merparten av spelinkomsterna, är det baccarat som gäller i Macao. Även om det finns slots på alla kasinon i Macao så är de inte så välfrekventerade. Och ärligt talat, så är det en välgärning att slippa höra ljuden från tusentals banditer på en och samma gång. Det är på helgerna folk kommer till Macao för att spela. Storspelarna har sina egna privata spelrum på kasinona och de riktigt stora summorna ser man inte på kasinogolven. De är mer till för vanligt folk.

I Macao pågår nu en byggboom av sällan skådade mått. Överallt byggs det stora enorma hotell, som i Vegas ungefär, fast större. I augusti öppnade Venetian Macao och är, sett till golvytan, världens näst största byggnad. Endast Boeings monteringshallar är större. För att locka folk ställer Venetian till med diverse jippon, ett sådant evenemang var en uppvisningsmatch mellan tennislegenderna Pete Sampras och Roger Federer. En sådan begivenhet kunde vi givetvis inte missa, och jag och Jack såg matchen. Det var tack vare Jacks envishet vi kom in då de i kassan envist hävdade att de inte hade några biljetter kvar. Men Jack tog inte nej för ett svar och till slut fick vi biljetter, på femte raden dessutom. Snacka om upplevelse! Men egentligen är Macao mer känt för en annan sport, F1. Varje november håller man Macau Grand Prix, en händelse som lockar folk från hela Asien.

Området Venetian ligger på heter Cotai Strip och tanken är förmodligen att det så småningom ska motsvara, fast större och bättre, strippen i Las Vegas. Därför byggs det en hel del hotell där just nu och så småningom tror jag nog att de kan lyckas. Men Cotai ligger lite avsides från stadens centrum. MGM däremot bygger sitt hotell i stadens centrum, nära Wynn, och det ska bli intressant att se vilket område som blir lukrativast. En sak är dock säker, morgondagens Macao kommer att skilja sig markant från dagens Macao.

ATT LEVA PÅ HOPPET
Ett av stadens mer kända landmärken är det 338 meter höga Macau Sky Tower från 2001. På 233 meters höjd finns observationsdäck med Skywalk x som är en två meter bred gångramp runt tornet men som saknar stängsel och handräcke. Man går alltså på 233 meters höjd i kraftiga vindar utan så mycket som en tandpetare att hålla i. Nu är det inte så illa som det låter, eftersom man får ta på sig en väst som är länkad till tornet med en stålvajer. Men tanken på en liten promenad är ändå svindlande. Man kan även hoppa bungyjump från observationsvåningen.

I varje land som man har en APPT-tävling så gör PokerStars proffspelare något kul tillsammans. I Macao bestämde man sig för att hoppa bungyjump. Men innan vi åkte till tornet så hade Sarne Lightman och en av PokerStars mer biffiga säkerhetsansvariga, en kille som heter David, ett litet privat 200-meterslopp. Sarne är ganska lång och väger runt 20 kilo för mycket, men han röker inte och han är ute och rör sig med sin hund varje dag. David som har varit professionell rugbyspelare är mycket muskulös men han springer tydligen nästan aldrig och röker dessutom. Kvällen innan hade herrarna en diskussion om övervikt eller rökning var värst för löpförmågan och nu skulle man alltså avgöra genom att springa 200 meter. Iklädda träningsbyxor och undertröjor. De mätte upp avståndet lite på måfå och sen startade de. David sprintade på som en galning men efter cirka hundra meter var en mycket nöjd Sarne ikapp och förbi. Sedan åkte vi i en buss som hade nya plastöverdrag på sätena till Sky Tower.

Bland spelarna var det Joe Hachem, Isabella Mercier, Terrence Chan och Emad Tahtouh som skulle hoppa, men även Sarne Lightman från PokerStars och APPT:s värdinna Erin McNaught skulle vara med. Vi hade tur och fick följa med det glada gänget och bevittna händelsen. Intressant nog var det första gången någon av dem hoppade och vissa var märkbart nervösa. Jag kan lova att det både är en vacker och omskakande upplevelse att stå på 233 meters höjd och titta ut över staden med omnejd.

Uppe i tornet tog det lång tid för att alla skulle byta om till särskilda overaller. Men de hade ingen i Sarnes storlek så han fick nöja sig med att ha vunnit 200-metersloppet. Först ut att hoppa var värdinnan Erin McNaught, modigt må jag säga! Hon skrek högt hela vägen ned. Jag frågade henne hur det kändes. – Jag kommer aldrig att i hela mitt liv göra om det. Om nu inte mina uppdragsgivare kräver det, så klart. Terrence Chan som har en cool image hoppade med en sammanbiten min, men skrek med sina lungors fulla kraft halvvägs genom hoppet. Isabella Mercier föll med en skräckslagen min och det såg ut som hon skulle få en hjärtattack. Men väl nere var hon kolugn. Cool tjej det där! Joe Hachem skrek väldigt lite, men väl nere ville han ur dräkten fortast möjligast för att hinna tillbaka till tävlingens andra dag som hade hunnit börja medan vi väntade på att de skulle hoppa. Vi stod utomhus och väntade på att de skulle hoppa och för första gången under vårt besök var himlen solklar, och solen gassade och det var rätt drygt att stå ute och vänta. Då kom Joe Hachems fru Jeanie och frågade alla vad vi ville ha från shoppen. Jag beställde en kall dricka, underbart snäll och omtänksam kvinna det där!

NATTFÄRD
Kvällen efter att vi anlände till Macao var Jack och jag ute och rekognoserade lite. När man besöker en plats som är så fjärran och annorlunda mot det man är van vid gäller det att försöka få en känsla för hur det är bortom de vanliga turiststråken, och därför var vi ute på vår nattliga räd. Vi var inte särskilt oroliga då vi hade läst att Macao nuförtiden är en ganska säker plats att röra sig på. Sen är ju Jack och jag inga duvungar direkt, utan rätt vana att ta hand om oss själva. Det kanske skulle vara värre med språket, men eftersom jag hade gjort efterforskningar så var vi inte heller oroliga på den punkten för på Wikipedia står det att läsa: English has become Macau's de facto "lingua franca" among its different ethnic communities.

Låt mig säga så här: Det var lögn i helvete att finna någon i vår sena vandring som talade mer än tre ord engelska, och jag kan säga att vi försökte med rätt många människor, både ute på gatan och i diverse butiker och etablissemang. Det är en ganska liten del av befolkningen som talar engelska, oavsett vad som står i Wikipedia. Till exempel kan de flesta taxichaufförer inte engelska, men de brukar kunna de engelska namnen på hotellen så att man ändå kan ta sig hem. I annat fall får man göra som vi, ta med sig ett av visitkorten från hotellet där namnet står med kinesiska tecken. Självklart talar de engelska på alla stora hotell och där kan de hjälpa en med allt man behöver.

Hursomhelst var vår vandring givande och vi såg fantastiska miljöer och träffade på trevliga hjälpsamma människor och då brukar man kunna komma förbi språkbarriären. Ett ställe som är mycket vackert är det relativt nybyggda Fishermans Wharf som har öppet 24/7 och där man kan shoppa loss i kolonial miljö. Men även andra former av underhållning finns där, och en dag är alldeles för kort tid för besöket.

En annan plats som är mycket njutbar på natten är det lilla torget som ligger utanför Hotel Lisboa, mitt emot Wynn. Där finns en uppsjö av stora hotell och kasinon och Bank of Chinas stabila byggnad, men även glasskulpturer. Detta är en av Macaos folkrikaste platser under helgerna och gillar man liv och rörelse så är det här man ska vara. Vi avslutade kvällen på Wynn där vi åt på den utmärkta japanska restaurangen Okado. Priset var också utmärkt, vi åt en trerätters meny var och med ciggar och konjak efteråt gick notan på ungefär 1000 kronor för oss båda. Alltså cirka hälften av vad det hade kostat på Wynn i Vegas.

POKER
Dagen efter var vi lite möra men då började äntligen APPT i Macao som hölls 22–27 november. Huvudtävlingen kostade 2 500 dollar och började 23 november och varade i tre dagar. Det var som sagt 352 spelare som deltog, däribland svenskarna ”Legato” Sehlstedt och Roger Spets. Roger har ju lyckats med bedriften att ta sig till två finalbord i APPT tidigare, än så länge en unik prestation.

Från den internationella arenan märktes kanske framför andra Joe Hachem, Scotty ”The Prince of poker” Nguyen och Liz Liue. Andra spelare som är värda att nämnas är Bill Chen, John Juanda, Bertrand ”Elky” Grosspellier, Vanessa Rousso och Lee Nelson. Barry Greenstein och världsmästaren Jerry Yang skulle också ha varit där till huvudevenemanget, men eftersom det var Thanksgiving i USA valde Barry att komma lite senare och bara delta i High Roller-eventet, som kostade 15 000 dollar. Jerry kunde tyvärr inte komma alls sedan han fått problem med sitt transitvisum.

Undertiden tävlingen pågick, körde man hela tiden sit & gos och man körde också flera satelliter till High Roller-eventet. Tyvärr kunde man inte anordna några cashgames då man inte hade tillstånd för detta, men det fanns ett automatiserat pokerbord från Pokertek som man kunde spela på. Det verkade gå som smort och det var spel vid det nästan hela tiden. Flera kasinon i Macao har satsat på att införskaffa sådana bord och det kanske är en välgärning, då man slipper dåliga dealers. Jag testade att spela på ett sådant bord i Vegas och tyckte att det var helt okej.

Efter tre dagar spel var det så äntligen final och finalbordet var en tuff historia med bland andra Joe Hachem (som förlorade med AA), Bertrand Grosspellier och Liz Liue bland finalisterna. Men den unge engelsmannen Dinh Le segrade och kunde inkassera förstapriset på 223 973 dollar. Bäste svensk blev Christoffer Ståhle, som vann 4 858 dollar.

Main event var som sagt en stor händelse, men det som verkligen drog till sig blickarna var High Roller-eventet med 15 000 dollar i inköp. Otroligt nog lyckades man få ihop 64 spelare och det var ett digert startfält med många stjärnor, bland dessa svensken Bo ”Legato” Sehlstedt. Bo som är en duktig spelare hade vårt stöd och vi var mycket glada över hans andraplacering och den fina vinsten på 184 320 dollar. Vann gjorde australiensaren Eric Assadourian, som vann 368 640 dollar. Bosse kämpade på bra men då Eric ledde stort från början var det inte mycket han kunde gör utan fick se sig besegrad.

Mina egna intryck av turneringen är att den var välskött och att det bara var några mindre problem som uppstod under tävlingarna. Men det är sådant som händer i alla pokertävlingar som har stora startfält. Tyvärr fanns det ju inget ”vanligt” cashgame i samband med tävlingen men man får kanske ha en viss förståelse för att myndigheterna inte riktigt förstår sig på poker till en början. Man får hoppas på att det ändrar sig till nästa år.

Vad ska man tycka om Macao då? Onekligen är det spännande med nya kulturella intryck och enbart därför finns det anledning att besöka Macao. Bara man ger sig själv möjligheten och inte bara stannar på hotellet kan jag lova en myriad av upplevelser. Och för dem som vill spela och shoppa finns det ett utbud som inte står någon annan stad efter. Macao är som ett litet annorlunda Vegas, fast billigare.

MACAU

Officiellt namn:
Região Administrativa Especial de Macau da República Popular da China
中華人民共和國澳門特別行政區
Bildades 1557

Återbördades till Kina 1999

Yta: 28.6 km²

Befolkning: 520 400

Befolkningstäthet: 17 310/km²

Officiella språk: kinesiska och portugisiska (färre än 5 % talar portugisiska)

Valuta: Macau pataca (MOP), även HKD är gångbart i Macau

Tidszon: UTC +8

Landskod: +853

Medeltemperatur: cirka 23 grader

Årlig nederbörd: 2122 mm regn