Black Jack
Blackjack – detta hasardspel som bland svenskar frambringar alla möjliga former av associationer. För de flesta är det ett harmlöst krogspel som väcker Rocky Balboan till liv i varje salongsberusad man. Men spelet har en färgsprakande historia att berätta med en rad lika färgstarka personligheter. Thorp, hjärnan bakom korträkning. Uston, mannen som via blackjackteam och förklädnader kyligt plockade kasinona på miljontals dollar. Vilka var de? Och vad för typ av spel är blackjack egentligen?
Machomän och blackjack
Troligtvis är det spelets onaturligt höga häftighetsfaktor och namn som gör att just detta spel tros vara den manliga portal som automatiskt förflyttar vackra damer från krogen hem till sovrummet. Kanske är det ett spel som lättar på varje mans fotfäste, för särskilt verklighetsförankrat kan det knappast te sig att blackjack på neandertalarnivå skulle attrahera tolvtaggarna. Nej, de som låter sig förföras av krogblackjackspelande machomän är troligtvis ”kvinnor” iklädda träningsoverall och med olika färger på strumporna samtidigt som de frenetiskt dansar discodans till Basshunter.
Lyckligtvis finns det en annan sida av det skinande blanka blackjackmyntet, en sida som blänker av rå modern historik, fascinerande historier, stora vinnare och betydligt fler förlorare. Alla har sin historia att berätta. Det är ett brutalt spel som bland många satt hjärncellerna i arbete i den ständiga katt-och-råttalek som i årtionden varit flugan i ögat för kasinona parallellt som de bokstavligen dammsugit såväl plånböcker som livsbesparingar från en större skara olyckliga.
Från Frankrike…
Blackjackens äldre historia är relativt enkel och osexig. Spelets grund lades redan på 1700-talet i de erkända Ludvig senior och juniors Frankrike, fast i detta fall under Ludvig den xv:s regim. Reglerna skilde sig en aning från de som används i dag, men i grund och botten var det samma spel. Det tedde sig en aning som ett societetsspel då det främst spelades bland gästerna på det anrika och historiskt berikade slottet Versailles. Även kasinona erbjöd sina gäster möjligheten att vinna sig en slant på “vingt-et-un” vilket var det ursprungliga franska namnet på spelet och betyder just ”21”, vilket numera är ett populärt smeknamn på blackjack runt om i vida världen.
… till världskrig
Efter storhetsdagarna i Frankrike kom blackjacken in i något slag av lång dvala som kom att vara i mer än ett århundrade men blev åter vida populärt i samband med de båda världskrigen genom vilka blackjack också fick sin stora, internationella spridning. Den nya varianten sägs ha uppkommit 1912 på en lokal krog i delstaten Indiana. För att locka spelare utlovades en bonus på tio gånger insatsen om spelaren erhöll spaderess och spader- eller klöverknekt. På 20-talet fick sig också spelet sitt rättmätiga namn, blackjack, med logisk anknytning till denna bonusregel. Det är främst amerikanerna som kan åta sig äran för att ha spritt den moderna tolkningen av blackjack till Asien och framförallt till Europa där spelet fick större genomslag.
Basstrategitabellerna
Med hjälp av datorprogram kan man räkna ut så kallade basstrategitabeller. Dessa är tabeller som berättar hur man, utan någon annan information eller gynnsam fakta, spelar varje hand matematiskt optimalt i förhållande till bankens hålkort (det kort som hos croupiern, även känd som ”banken”, är synligt för spelarna). Varje blackjackspel har sin egen optimala basstrategitabell. Detta eftersom varje regelskillnad eller olika antal kortlekar ändrar de matematiska förutsättningarna. För att räkna ut dessa basstrategitabeller med relativt låg standardavvikelse krävs tröttsamt många uträkningar, vilka i praktiken inte kan räknas ut förutsatt att man inte vill lägga en livstid eller två med siffror, papper och penna för att få fram en endaste basstrategitabell. I stället görs de via datasimulationer som smidigt nog kan göra miljontals simulationer på nolltid. De blir aldrig hundraprocentiga, men differensen är så löjeväckande liten att den är försumbar. Redan på 50-talet hade fyra amerikanska armétekniker vid namn Wilbert Cantey, Roger Baldwin, Herbert Maisel och James McDermitt med hjälp av logik och avancerade uträkningar gjort en skrämmande korrekt universell basstrategitabell. Skrämmande korrekt i den bemärkelsen att blackjackens djupare dimensioner ännu inte var utforskade samt med tanke på att endast primitiva hjälpmedel kombinerat med några skarpa hjärnor fanns till hands. Kasinona med dåtidens blackjackregler, som på denna tid var rena gottestugan jämfört med dagens förutsättningar, vann enorma summor på det populära spelet.
Mannen, myten, Thorp
En amerikan vid namn Edward Oakley Thorp, i folkmun känd som Edward O. Thorp, och i goda vänners lag kanske kallad Ed eller Eddy, är en man som inte enbart satte sin prägel på blackjack utan kom att revolutionera en hel kasinovärld. Som lärare vid m.i.t. och senare även professor i matematik vid u.c. Irvine tog han blackjacken från sitt ursprungliga babystadium, ett tillsynes simpelt och banalt spel, och introducerade för världen ett djupt komplext spel med lika många dimensioner som de 26-dimensionella bosoniska strängteorierna stoltserar med i kvantfysikens blurriga lära. Till skillnad från kvantfysik lyckades Thorp bevisa att blackjack inte är kaos och slump utan ett strikt matematiskt grundat spel där förutsättningarna ständigt ändras. Varje given hand är unik till skillnad från spel som exempelvis roulett där varje spin är likvärdig då kulan hittills inte bevisats ha något minne. Thorps upptäckt var sensationell och skakade kasinona. Plötsligt var deras blackjackimperium hotat av vinsthungrande vargar som girigt slickade sig om munnarna sina med varsitt korträkningssystem under armarna.
Thorp upptäckte tidigt att olika valörer påverkade oddsen olika mycket i blackjack. Det tog inte lång tid förrän han insåg att ett överskott av höga valörer, framförallt ess, var till spelarens fördel. Detta av flera anledningar. Spelarna får 3 mot 2 betalt vid blackjack (som med moderna regler är en tiovalör, det vill säga en tia, knekt, dam eller kung, kombinerat med ett ess utan att nödvändigtvis vara i samma färg). Spelarna har också möjligheten att dubbla sin insats, splitta par och surrendera (ge upp sin hand mot halva insatsen), vilka ger dem ett utökat övertag, framförallt då många höga kort återstår i förhållande till låga. Ett överskott av låga kort innebär däremot att det inte längre är lika lönsamt för spelarna att dubbla, eftersom sannolikheten att få en stark hand minskar, eftersom det finns färre höga valörer, samt eftersom låga kort minskar bankens chans att bli tjock (få mer än 21 och därmed automatiskt förlora till alla kvarvarande spelare). Sannolikheten att få en blackjack minskar även ju färre tior och ess det finns kvar i förhållande till antalet låga kort (2-6) och neutrala (7-9), därmed går man som spelare miste om fler potentiella 3 mot 2-bonusar. Notera återigen att begreppet ”tior” i samtliga fall innefattar valörerna 10, knekt, dam och kung.
Thorps ursprungliga tillvägagångssätt i konsten att besegra blackjack byggde i teorin på enkel matematik där han höll reda på den exakta skillnaden mellan tiovalörer och låga kort. Eftersom det finns nio låga valörer (felaktigt nog räknade han in essen i denna kategori) och fyra tiovalörer innebär det att det neutrala förhållandet är 9/4 = 2,25. När förhållandet är högre än 2,25 ökar övertaget för spelarna och vice versa. Därefter räknades dessa värden, som på decimalnivå gick ner till och med hundradelar, kontinuerligt för varje kort som delades, vilket gjorde det ytterst komplext att använda i praktiken. Dock gällde detta inte Thorp själv som var både snabbtänkt och matematiskt akademiskt bevandrad. Thorp, som inte var monetärt obegränsad, lyckades få hjälp av några privata investerare att tillsammans gå in med 100 000 dollar som spelkapital för att testa sina teorier. Resultaten blev lyckade och presenteras grundligt i bestsellern ”Beat the dealer”.
Thorp insåg att hans system var för avancerat för praktisk tillämpning och vidareutvecklade i stället det erkända hi-lo-systemet som ursprungligen uppfanns av en gentleman vid namn Harvey Dubner. Hi-lo är troligen världens mest kända korträkningssystem (många känner inte ens till att fler korträkningssystem existerar), och det är just hi-lo som majoriteten blackjackfacklitteratur bygger på. Systemet blev känt främst för sin enkelhet i användning kombinerat med relativt hög satsnings- och beslutseffektiviteten. Det finns en uppsjö av hundratals olika blackjackkorträkningssystem. Variationerna är oftast små men de matematiska differenserna i form av satsnings- och beslutseffektivitet skenar fort iväg. Med satsnings- och beslutseffektivitet (betting correlation och playing efficiency) menas hur korrekt information ett korträkningssystem ger beträffande hur mycket man ska satsa respektive hur korrekt information man får beträffande hur man ska spela sina händer. Detta eftersom korträkningssystem avrundar och inte tar med alla de decimaler som matematiken egentligen föreskriver. På så vis blir den spelbeslutsorienterade information som ett korträkningssystem vägledande snarare än definitiv. Dock är det av betydligt högre relevans att ett system har hög satsningseffektivitet än just beslutseffektivitet, eftersom det såväl har betydligt större påverkan på de långsiktiga resultaten, samt eftersom system med hög beslutseffektivitet blir enormt komplexa att handskas med i praktiken. De kräver enormt avancerade korträkningssystem som är nästintill omöjliga att applicera i praktiken.
Hur man räknar kort
Det man gör i korträkning är att hålla reda på förhållandet mellan höga och låga kort. Varje korträkningssystem har ett konstant tilldelat värde för varje enskild valör. Det finns två typer av korträkningssystem – balanserade och obalanserade. Majoriteten system är balanserade, vilket innebär att när alla kort i en kortlek delats så är räkningen densamma som när man började, det vill säga noll. Det förhållande av höga kontra låga kort som ett balanserat korträkningssystem förser är ett grovt nummer som kallas för ”löpande räkning”, som i sig inte säger särskilt mycket. Vad man gör är att dividera den löpande räkningen (”RC” = running count, det exakta förhållandet mellan höga och låga kort) med antalet återstående kortlekar. För att lättare exemplifiera detta så låt oss anta att vi spelar med 1 000 kortlekar. Om fyra tiovalörer tas bort gör detta procentuellt varken från eller till. Om i stället två kortlekar återstår påverkar dessa fyra kort betydligt mycket mer. När den löpande räkningen divideras med antalet återstående kortlekar (för god matematisk korrekthet bör dessa divisioner ske så när som på en kvarts kortlek, exempelvis dividerat med 2,25 kortlekar). Det man får då är det genomsnittliga förhållandet av höga och låga kort per återstående kortlek, mer känt som ”exakt räkning” (”tc” = true count). Den exakta räkningen har olika värde beroende på vilket korträkningssystem man använder sig av. Vid användandet av hi-lo motsvarar varje hel exakt räkningspoäng en halv procent – ge eller ta nån hundradel. Detta innebär att för varje steg som den exakta räkningen skiftar ökar eller minskar spelarens övertag med 0,5 procent.
Innan man slår sig ner är det viktigt att räkna ut hur stort grundövertag banken har vid just det spel man väljer att spela. Många spel är unika med en egen regeluppsättning, vilket innebär att grundövertagen ständigt varierar. Genom enkla tabeller kan man själv räkna ut bankens övertag. Bankens grundövertag vid internationella standardregler ligger omkring 1%, vilket med hi-lo innebär att det krävs en exakt räkning på >+2 för att spelaren ska gå vinnande ur i längden. När spelaren väl känner till sitt exakta övertag kommer den kritiska biten – att satsa matematiskt korrekt för att hålla risknivån konstant. Bäst är att applicera det berömda Kelly-kriteriet, som rätt och slätt innebär att man satsar proportionellt utifrån sitt övertag. Dock rekommenderas att man har ett övre tak för insatserna, eftersom en saftig femprocentare sker lika frekvent i blackjack som i poker.
Den andra formen av korträkningssystem, som blivit mer och mer populär bland aspirerande blackjackspelare, är obalanserade korträkningssystem. Dessa börjar som neutrala, på noll, men är progressiva. Varje kortlek har ett fast slutvärde beroende på vilka värden som tilldelats korten. Det finns alltså en totalt större mängd plusvalörer än minusvalörer, vilket gör att räkningen alltid tenderar att stiga ju fler kort som delas. Fördelen med dessa system, exempelvis ”Knock-Out” (även känt som ”ko“, uppfunnet av Olaf Vancura), är att man endast använder en löpande räkning och inte en exakt räkning, vilket gör dem enklare att använda. Å andra sidan tappar dessa system såväl i satsnings- som beslutseffektivitet. Det är upp till var och en att själva avgöra vad som har mest prioritet. I obalanserade korträkningssystem använder man sig av en så kallad ”pivot count” som är ett fast värde. Så fort räkningen når detta värde vet spelaren att denne har ett övertag mot banken. Skönheten med denna pivot count är att den är konstant oavsett hur många kortlekar som används. Dock blir detta värde lättare och lättare att uppnå ju fler kortlekar som delas liksom höga exakta räkningar med balanserade räkningssystem sker oftare ju färre lekar som återstår.
Hi-lo
Korträkningssystemet hi-lo (high-low) är i grunden enkelt. Tvåor till och med sexor är värda plus ett, medan tior och ess är minus ett. Sjuor, åttor och nior är neutrala och räknas inte. Eftersom man endast räknar med en differens av maximalt ett räknas hi-lo, liksom en armé av andra likvärdiga system, som ett klass 1-system. System som Bryce Carlsons Omega 2 är ett klass 2-system, där tvåor, treor och sjuor är plus ett och nior är minus ett. Fyror, femmor och sexor är plus två och tior är minus två. Essen räknas inte i denna räkning, trots att de är de viktigaste korten. Nej, de räknas parallellt i en så kallad sidoräkning. System som innefattar en parallell sidoräkning (oftast av ess), såsom Omega 2, kallas för multiparametersystem. Här tvingas spelarna att simultant hålla koll på två parallella räkningar. Att ta steget från ett klass 1-system till ett klass 2-system är stort. Att kontinuerligt räkna med plus och minus två i stället för ett är mäkta svårt då en framgångsrik korträknare felfritt bör kunna räkna fyra kort i sekunden. Till råga på det skall essen räknas separat i ett parallellt räkningssystem. Och inte räcker det att veta hur många ess som återstår. Nej, för att kunna dra nytta av det krävs att man jämför förhållanden av återstående ess med medelvärdet. Kvarstår två kortlekar att spela är medelvärdet åtta ess. Allt över detta ger ett ytterligare övertag för spelaren, som först måste räkna ut vad det nya exakta övertaget är innan denne kan satsa korrekt. Om Omega 2 ter sig avancerat så är det ingenting mot vad som finns att sluka i sig för den som vill ha en utmaning som heter duga. Det finns system så avancerade som klass 17-system, vilket konkret innebär att korträkningssystemets kortvärden teoretiskt har en spridning mellan -17 och +17, där exempelvis essen är -17, treor är +6, sexor är +14, och så vidare.
Att bli en vinnande blackjackspelare
För att bli en vinnande spelare krävs först och främst att man bemästrat ett korträkningssystem. Denna upptränade färdighet bör vara så tränad att man, som tidigare nämnt, felfritt kan räkna fyra kort i sekunden – en hel kortlek på skrytsamma 13 sekunder det vill säga. Anledningen till detta är att somliga blackjackdealers tenderar att dela väldigt fort, framförallt vid heads-up-matcher mellan spelaren och dealern. Spelare som tar underligt lång tid på sig vid uppenbara situationer drar till sig onödig uppmärksamhet. Det som sker är inte att spelaren funderar över hur hon ska spela en uppenbar hand, utan försöker komma ikapp med korträkningen. Personalen på kasinon är inte födda bakom stubben vid ladugården, utan snappar fort upp att de har att göra med en slö korträknare. Förutom att basstrategitabellerna för diverse regeluppsättningar ska sitta som rinnande vatten måste man ha goda insikter i så kallade variationer av basstrategitabellerna. Basstrategitabellerna är endast matematiskt korrekta när förhållandet mellan höga och låga kort är detsamma. Så fort balansen rubbas ändras dessa basstrategitabeller, vilket medför att det exempelvis är korrekt att vid väldigt låga räkningar dra kort på 17, vilket annars är en klar no-no. Goda kunskaper inom matematik är en stor fördel. Förut var det ett måste, då man själv fick sätta sig ner under läslampan och med formler räkna ut främst risknivåer och standardavvikelser. Nuförtiden finns det datorprogram som gör jobbet åt en, men för att bli riktigt framgångsrik krävs förståelse för spelets finare uppbyggnad och djupare matematiska dimensioner. Den viktigaste aspekten i nyttjandet av matematik inom blackjack är den fas där man bestämmer vilken risknivå man är villig att lägga sig på. Därefter återstår att grundligt räkna ut vad som är matematiskt korrekt att satsa vid olika procentuella övertag.
När spelarna började vinna slog kasinona tillbaka hårt – med knytnävarna
Kasinona i usa, framförallt de i Las Vegas, skakades när folk började vinna pengar på blackjack. Detta efter att en blackjackvåg böljat genom landet efter Edward O. Thorps bästsäljare ”Beat the dealer” som sålde i hundratusentals exemplar. Till en början ändrade kasinona reglerna så drastiskt att det inte gick att vinna ens med korträkning. De dramatiska regeländringarna medförde att blackjackintresset minskade rejält. Få människor spelade under de nya förhållandena, inte ens förlorande spelare. Slutligen tvingades kasinona att återföra generösare regler som korträknare fortfarande kunde besegra. De tampades friskt mot den växande skara korträknare och en ertappad räknare kunde komma i rejält med trubbel. Ovanligt var det inte att misstänkta korträknare misshandlades i något av kasinonas undangömda bakrum. Du har säkert sett sådana situationer i den uppsjö av maffiafilmer som finns till hands. I dessa rum sattes korträknare och sedan påbörjades förhör av de brutalare slagen. Fysiskt våld, grova kränkningar och konfiskering av markerna var vanliga påföljder. Givetvis var detta kriminella handlingar från kasinonas sida, men eftersom det skedde i dunkla rum utan kameraövervakning fanns inga bevis. Även om de utsatta skulle lyckas få tag på bevismaterial eller vittnen vore det föga begåvat att polisanmäla eftersom Vegas styrdes av maffians järnhand fram till och med 1970-talet. Slutligen fick den amerikanska staten nog och fbi hårdrensade staden från kriminella organisationer.
Ken den fruktade
På 1970-talet äntrade en ny man scenen som kom att skaka om blackjackbyttan ordentligt. Hans namn var Kenneth Senzo Usui, men för världen var han mer känd som Ken Uston. Ken var ingen medelmåtta. Med en iq på 169 var det inte ett under att han redan som 16-åring antogs för studier på det anrika universitetet Yale. När han examinerat påbörjade han studier på Harvard där han tog en mba-examen. Efter några korta yrkeskarriärer flyttade han till San Francisco där han fort klättrade på karriärstegen. Det dröjde inte länge förrän han var vd för Pacific Stock Exchange. På helgerna spenderade Uston sin tid på kasinon. När han vid ett tillfälle spelade poker stötte han på allroundyrkesspelaren Al Francesco (pseudonym). Denne hade dragit igång ett blackjackteam, vilket på den här tiden var någonting helt unikt. Givetvis hölls det hemligt, för vad vore inte konsekvenserna om de tjurnackade kasinona fick ögonen på dem? Uston blev inbjuden att deltaga i teamet. Efter två månader i detta team befordrades Uston till ”big player”.
Blackjack-team och big player
Principen med blackjackteam är genial. Ett team består av ett antal spelare varav majoriteten är så kallade ”spotters” och en eller två av spelarna är ”big players”. Spotters sätter sig vid varsitt bord. De spelar varje hand och satsar alltid minimum, oavsett vad den exakta räkningen är. När väl spelet vänder och är till spelarnas fördel signalerar de diskret via hemliga signaler vad bordets räkning är. När big playern upptäckt signalen beger sig denne till bordet och satsar maximalt tillåtet så länge som spelet förblir gynnsamt. På så vis kunde de dra maximal nytta av fördelaktiga situationer. Under tiden som en big player inte spelar spenderar denna tiden i baren, beställde en färgglad parad av drinkar och ger sken om sig att vara en rik, berusad gambler. Genom skådespelartalanger som berusad dåre i kombination med att big playern helt sonika dyker upp vid ett bord och alltid satsade stora summor blev Kens team aldrig misstänka för att räkna kort. Korträknare hade vid det här laget etablerat en stereotyp om att vara tystlåtna, fokuserade och spelandes varje hand med minimuminsats för att som en blixt från klar himmel drastiskt öka insatserna, oftast när få kortlekar återstod, vilket är då som höga räkningar främst inträffar. Teamet kalkylerade med att dubbla sina pengar vid 95 procent av besöken, medan fem procent av sessionerna resulterade i förlust. Liknande odds kan man leta efter i kaffebubblorna. Uston och hans team vann enorma summor. Kasinona som ingenting begrep kunde ingenting annat än att klia sig i huvudena av förundran.
Uston, we have a problem
I sin bok ”The big player” berättar Uston i detalj hur han med hjälp av sina team skinnade kasinona på miljontals dollar. Detta var spiken i kistan för hans blackjackkarriär. Ken och hans team portades från samtliga kasinon de besökte. När kasinon blev lagliga i Atlantic City 1978 flyttade Uston sitt team dit. Men inte heller här dröjde det länge förrän välkomstmattan drogs undan. Men Ken Uston kastade inte in handduken för det. I stället bestämde han sig för att sparka och skrika och drog kasinona inför rätta då han hävdade att kasinona i Atlantic City inte hade rätten att porta spelare enbart för att de var skickliga. Likt David mot Goliat lyckades Uston vinna målet och högsta domstolen i New Jersey fastlade att kasinona i Atlantic City inte kan förbehålla sig rätten att stänga av skickliga spelare. Därmed är det än i dag fullt legitimt att räkna kort på kasinona i Atlantic City. Med det inte sagt att kasinona står med armarna i kors under tiden som korträknare tappert roffar åt sig kasinonas pengar. Som kontring mot den nya lagen införde kasinona i Atlantic City så kallade ”counter measures”, vilket innebär att de på alla möjliga vis har rätt att förstöra oddsen om de misstänker att de är uppe mot en vinnande spelare. Till exempel kan de blanda om korten efter varje giv eller minska spridningen av tillåtna satsningar.
Binära George
En dag fick Ken ett samtal, ett samtal från en man som påstod sig ha uppfunnit en blackjackdator stor som en cigarettask, som spelade perfekt blackjack. Genom att ge info till datorn, som för övrigt kallades ”George” (”George är i usa ett öknamn på människor som ger dåligt med dricks, alternativt snåla människor, och kanske var det därför datorn fick just detta namn – eftersom den hade potentialen att skinna men aldrig någonsin dricksa), om varje kort som delats processade George det optimala spelet via binära koder. George, som placerades i skon eller satt fastspänd på benet, skickade olika långa vibrationer som berättade för spelaren hur denne skulle spela varje given hand. Detta i sig var revolutionerande men hölls givetvis strikt hemligt. George kom ibland med bisarra förslag, dock alltid matematiskt optimala. Vid ett tillfälle ombads spelaren att dubbla på 14 mot bankens sjua, vilket är ett till synes galet spel. Detta gav dem andrum eftersom kasinona trodde sig ha fått in en stackars vilsen förlorare. Men sagan kom inte att vara för evigt. Vid ett besök ertappades teamet med sin elektroniska utrustning. Good ol´ George konfiskerades av fbi. Fusk kunde George inte klassas som eftersom inga lagar existerade som förbjöd elektroniska hjälpmedel. Lagar mot elektronisk hjälp stiftades illa kvickt och är gällande än i dag. Spelare som ertappas med byxorna nere riskerar årslånga fängelsestraff. Ken och hans nya, egna team, fortsatte att åtnjuta Las Vegas blackjacksmörgåsbord, dock utan hjälpmedel.
Ustons, Uston eller Uston?
I Atlantic City blev guldrushen kort. Teamspel var nu svårt att komma undan med efter Ustons detaljerade avslöjanden. Själv portades han så fort han satte sin fot på ett kasino. Att överstiga ett kasinos portning var och är en illegal handling vars konsekvenser bör tas med största allvar. Kanske var det kombinationen smågalen och geni som gjorde att Uston inte lät sig hindras av detta. Sann gambler som han var klädde han ut sig i olika munderingar, alla övertygande nog för att undkomma ertappning. Gång på gång snuvade han kasinona på pengar rakt framför näsan på dem. Somliga kallar det iskallt, andra dumdristigt. Uston bemästrade konsten att klä ut sig till den grad att han kom att bli erkänd som mästare av förklädnader.
Ken dör
1987 hittades Ken död i en lägenhet i Paris, 52 år gammal. Dödsorsaken sades vara hjärtfel, vilket kunde vara en naturlig anledning med tanke på det hårda liv som Uston levde. Han var erkänd för att ha levt ett playboy-aktigt liv med hårt festande, sprit och vackra damer. Strax efter sin död började rykten cirkulera huruvida Uston verkligen dött en naturlig död. Somliga hävdar att ett antal kasinon konspirerat och låg bakom hans död, då han utgjorde ett ständigt hot mot deras blackjackbord, eftersom portningarna gjorde föga nytta. Men så var å andra sidan också månlandningen en konspiration enligt denna skara konspirationskritiker…
Korträknare i dag
Det finns i dag en uppsjö med blackjackböcker. De flesta är same-same och kommer knappast med någonting revolutionerande eller nytt utan envisas med att älta regler, grunderna för hi-lo och en dos money management. Frågan är om det krävs hundratals böcker för att förklara detta. Men i den snäva djungeln av duplicerad litteratur finns det ett fåtal mycket läsvärda blackjackförfattare; Ken Uston, Arnold Snyder, Stanford Wong, Peter Griffin, och sist men inte minst, det smått surmulna och überseriösa blackjackoraklet Donald S. Schlesinger med sitt avancerade mästerverk ”Blackjack Attack II”. Majoriteten allmänna blackjackböcker innefattar inte tillräckligt med information och kunskap för att förse läsarna med tillräckligt mycket skinn på näsan för att bli långsiktiga vinnare. Somliga böcker är till och med direkt felaktiga och ger missvisande information. Vissa kasinon misstänks ligga bakom en del inkorrekt blackjacklitteratur i syftet att utnyttja icke källkritiska läsare. Faktum är att 98 procent av alla som räknar kort på kasinona är förlorande spelare. De brister på ett eller flera vis. Endast att kunna räkna kort räcker inte på långa vägar. Man måste framförallt applicera det i kombination med såväl vetskapen om hur mycket man ska satsa, samt kunna sina avvikelser från basstrategitabellerna som ett rinnande vatten. Men det är inte här de flesta brister. Det som förstör de flestas tappra försök till en blackjackkarriär är tilt. Att bli en vinnande blackjackspelare är inte lätt. Det kräver enorm förberedelse. Mycket tid går åt till att finna lukrativa spel. Marginalerna är så minimala att det inte finns något som helst utrymme för tilt. I ett strikt matematiskt spel som blackjack, där övertagen på sin höjd uppgår till nån enstaka procent är det en dödssynd att komma i maskin. Många blackjacktalanger har fallerat just på grund av denna starka, mänskliga faktor. Utan disciplin har man ingenting i detta spel. Världselitspelare ter sig snarare som robotar än människor då de äntrar sina arbetspass.
Trots att kasinona lägger stora resurser på att upptäcka korträknare gynnar korträknare dessa mastodonta spelkomplex. Gemene man tror att korträkning är allt som krävs för att vinna i blackjack. Liksom i poker innefattar just blackjack en hög grad av macho. De flesta (nästan uteslutande män) som spelar såväl blackjack som poker tenderar att överskatta sina färdigheter. Eftersom de vet med sig att blackjack ännu kan besegras via slughet och skicklighet tar många för givet att de automatiskt kommer att gå segrande ur striden. Att förlora på poker eller blackjack är för många att kapa manligheten på mitten.
Blackjack i Sverige
När det första statliga kasinot öppnade i Sundsvall 2001 hade många förhoppningen om att tillämpa korträkning vid de nya, fräscha blackjackborden. Men tji fick de. Den svenska staten var väl medveten om att blackjack kan besegras. Som kontring införde de så kallade csm (continuous shuffle machines) som kontinuerligt blandar om korten och medför att korträkning är obrukbart. Det var ett slag i magen för Blackjacksverige, som i åratal fått hålla till godo med den icke alltför tändande krogblackjacken.
Förhållandena i krogblackjack är horribla. Banken, som vinner vid lika på 17, 18 och 19 har ett grundövertag på cirka sex procent. Visst går det att räkna kort, men för att ens spela jämnt med banken krävs med hi-lo en exakt räkning på +12 (6/0,5). En så hög räkning är sällsynt. Dessutom ligger maxinsatsen kring hundralappen, vilket konkret innebär att du får en högre timlön som diskplockare i Bangladesh än du någonsin kan erhålla matematiskt genom att besegra krogblackjack.
Nej, Sverige, det ser allt ut som om välkomstmattan för blackjack ännu inte lagts för dörren. Kanske kommer din tid, din boom. Kanske blir du för evigt förknippad med försupna kroggäster.
Det enda hopp Blackjacksverige hyser är förhoppningen om fri spelkonkurrens. Endast då kan spelarna erbjudas frikostiga regler som återger spelet sin charm och rätta djup. Visst finns det svartklubbar runt om i Svea Rike, men att räkna kort där är knappast en snilleblixt. Det är inte kyrkans gosskör som anordnar välgörenhetsspel…
Så slå ett slag för blackjacken och dubbla din elva. Gör inte staten nåt, får vi göra det själva.