"Risen from the dead"

Skrivet av Fredrik Nygård 2011-02-22 12:23

Hello "friends",

"Long time no see", kan man kanske verkligen säga nu. På någon dag nära typ exakt ett år sedan mitt sista blogginlägg... Vem vet, kanske på tiden att jag skriver några rader nu :)

Har kunnat märka att det funnits frågor, intresse och nyfikenhet angående vad som hänt, om jag lever osv. hos många av er. Under året som gått har jag säkerligen fått tjugotalet mail från er, jag har kunnat märka att det startats en (flera) forumtråd(ar) och att det kommenterats på andra bloggar runtom om vad som hänt, var jag befinner mig osv...  

Här kommer en kort tillbakablick på vad som hänt. Detta handlar ju om ett år och självklart är det massor, massor och återigen massor med saker som har hänt, men här väljer jag att bara ta upp en väldigt liten del av detta...

Stora delar av 2010 var ett enda stort h-vete. Det var en verklig kamp för överlevnad utan att varken över eller underdriva... "När jag lämnade er" (när jag skrev mitt sista inlägg) så var jag i London. Där blev jag inte speciellt länge och det tog inte väldigt lång tid innan jag var tillbaka i Skandinavien och närmare bestämt Norge. Där blev jag i ca. 2 månader innan det blev Finland i några månader. Dessa månader i både Norge och Finland handlade om en enda stor kamp med myndigheter m.m. för att få att få ett ställe att bo osv. Fick till slut tillfälligt ett boende i Finland och kunde för första gången på länge tänka tanken på att söka jobb. Lämnade in diverse jobbansökningar osv, men fick inget omedelbart.

I denna veva hörde "min enda sanna vän" (i vart fall min enda sanna vän över lång tid) av sig och bjöd mig med en vecka till Thailand. En lite småkonstig resa på många sätt, men som i vart fall förde till en väldigt god sak - den resan hittade jag min flickvän som jag fortfarande idag är tillsammans med :) Och jag tror utan att överdriva att hon har en avgörande roll i att jag fortfarande lever. Hade nog aldrig klarat mitt livs tuffaste höst alla kategorier om det inte varit för henne...

Efter denna resa så följde ett par ganska bra månader. När jag kom hem så fick jag nästan omgående napp på jobb från en av mina ansökningar, nämligen på Viking Line. Oerhört bra timing eftersom jag pga av ett ganska dumt missförstånd blivit av med min tillfälliga lägenhet. Den blev uthyrd till en annan person pga att en tredje person sagt upp mig... En minst sagt snurrig historia, men anyway...

Fick först ett pass som vikarie på Ms. Amorella i 5 dagar. Detta i cafeet ombord. Efter detta pass fick jag dagen efter ett nytt 7-dagars pass på systerfartyget Ms. Isabella. Denna gången i lagret. Och när detta pass var över behövde jag inte ens gå i land utan fick direkt 7 nya dagar i cafeet på Isabella. Stortrivdes på Viking Line. Faktiskt riktigt, riktigt kul med ett "vanligt jobb" igen. Man kände att man verkligen gjorde något och att man "var värd" de pengar man tjänade. Den känslan kan av någon anledning ganska ofta utebli när man vinner i poker... Anyway. På 20 dagar ombord så tjänade jag dryga €3000 netto samtidigt som jag kunde bo och äta ombord. Helt kanon för en "uteliggare".

Ville egentligen direkt hoppa på ännu ett nytt pass (fanns just då ganska mycket behov eftersom det fortfarande var högsäsong ombord). Men från Vikings sida ville man att jag skulle ta lite ledigt innan ett nytt pass (ombord jobbar man ju normalt vecka/vecka på/ledig, nu hade jag redan varit ombord 20 dagar i sträck). Då bestämde jag mig för att åka tillbaka till Thailand för att kunna umgås med min flickvän. Frågade Viking om detta var ok, och om de ville ha mig tillbaka på båtarna när jag kom tillbaka. De sa att detta var ok, att de varit väldigt nöjda med mig och att jag skulle höra av mig genast jag var hemma igen.

Detta ledde till en härlig månad i Thailand (med undantag av sista veckan som blev "lite annorlunda" än planerat). Fick "pröva" min nyfunna kärlek och kunde komma underfunn med att jag verkligen hittat en riktigt, riktigt bra tjej. Ingen "golddigger", utan en tjej som verkligen var intresserad i mig, med eller utan pengar och trots alla mina brister och felsteg...

När jag kom hem trodde och hoppades jag på att direkt få komma ombord på Viking igen. Pratade med kontoret dagligen och hade en otroligt god ton med dem, men inga pass öppnade sig (nu hade högsäsong blivit lågsäsong, och de hade dessutom vikarier som gick före mig som hade jobbat flertalet år på båtarna). "Long story short" så visade sig att Viking Line inte längre var ett alternativ till varaktig och trygg försörjning.

Nu skulle min absolut tuffaste period i hela mitt liv påbörjas och den varade i ca. 1,5 månad. Utan igen en gång min allra bästa vän (som så många gånger funnits där för mig) + ett par, tre andra personer så hade jag aldrig, aldrig överlevt denna period. Trots en hel del hjälp från dessa personer, så hade jag under denna perioden ett tiotal nätter på gatan, några nätter på härbärgen tillsammans med drogmissbrukare osv... En vansinnigt tuff period där jag mer eller mindre varje dag önskade min egen död.

Igen en gång en "long story short", så fick jag i mitten på november hoppa på en långtradare från Stockholm till Oslo, helt utan pengar. Mitt enda hopp var att komma i jobb och på något sätt få ett ställe att bo. Väl framme i Oslo så höll först sociala myndigheterna på att sända mig tillbaka till Finland (till sociala myndigheter som redan gjort beslut om att inte hjälpa mig).

Jag tackade nej till deras patetiska erbjudande, och stod 100% tomhänt utan mat, logi och pengar.   Detta var en fredag kväll jag aldrig, aldrig, aldrig vad som än händer kommer att glömma. Jag satt och åkte från och till på tunnelbanan trött och deprimerad. Det enda som kretsade i mina tankar var hur jag skulle ta mitt liv. Där och då. Nu hade jag försökt ALLT. Jag ville jobba, jag ville göra rätt för mig. Myndigheterna pissade på mig. Då händer följande...

Och nu struntar jag i om du tror på Gud eller inte, men detta var övernaturligt... Jag hör en röst precis lika tydlig som om en människa pratar till mig som säger "Kolla upp om Filadelfia har ett möte ikväll". Jag hade aldrig varit på Filadelfia i Oslo i hela mitt liv. Jag hade hört lite om dem, men absolut inget mera. Jag kände inte en enda person... Jag hoppade av tunnelbanan och kom mig till en hotellobby där jag bad om att få låna en dator. Googlade på Filadelfia och såg att de skulle ha ett ungdomsmöte som skulle börja kl. 20.00. Klockan var då ca. 18.30. Jag gick direkt iväg mot deras lokaler utan att veta vad som väntade.  

"Long story short". Första personen jag möter i dörren är "H" (bokstavligt talat första personen jag möter i dörren). Och från den kvällen har jag i halva november och hela december fått bo helt gratis på en madrass i hans lägenhet (en lägenhet som han delade med ett par andra personer). Dessutom hjälpte han mig med mat och allt annat nödvändigt.  Vid nyår flyttade en av dessa personer ut, och nu hyr jag ett rum i samma lägenhet. "Up to you", men...

Detta blir för vansinnigt för en slump, detta har en övre makt fixat. Jag väljer att kalla den övre makten för Gud. Ingen slump i världen syr ihop ett sånt här pussel...  

Igen en gång en "long story short". Onsdag därpå följande vecka hade jag fått jobb som säljare. Jobbet gick väldigt bra från dag 1 och med undantag av "H"s hjälp i början så har jag sedan dess kunnat stå på egna ben...

I skrivandes stund befinner jag mig inte i Oslo utan i Thailand. Har fått en lösning med mitt jobb där jag har möjlighet att jobba även härifrån. Helt otroligt bra eftersom jag självklart umgås så mycket som bara möjligt med min flickvän. Av denna anledningen så kommer jag att vara en del i Oslo och en hel del i Thailand framöver. Men just nu är det som sagt Thailand som gäller...

Summering och tillägg...
- Mitt liv har bokstavligt gått från "mörker till ljus", äntligen börjar jag få lite balans och på många sätt så går det verkligen i rätt riktning. - Jag är kär och lycklig. Jag har fått tillbaka några gamla vänner och relationer + att jag fått en del nya som jag värdesätter väldigt högt.

- Rädslorna jag hade i mitt förra inlägg är inte så stora längre. Finns säkert flera personer som fortfarande är sura, men jag har ett gott samvete för att jag hoppade av "projektet". Det som eventuellt detta beslut ledde till av negativa saker för andra personer hoppas jag att jag på något sätt skall kunna göra upp framöver.

- Poker spelar jag numera främst för att det är kul, inte för att jag måste. Har inte blivit väldigt mycket poker, men ändå litegrann. Det lilla jag spelat live har det gått bra, medans nätet som vanligt mest är ett minusprojekt (åtminstone i längden).

Varför detta blogginlägg? Vad händer framöver?

Detta var ett helt enkelt ett sista inlägg för att avsluta bloggen på ett bättre sätt än den avslutades för ca. 1 år sedan. Nu vet ni att jag lever och att saker och ting är på väg åt rätt håll...

Som det är nu så har jag inga planer om att fortsätta skriva. Skall jag göra det så får ni övertala mig... :)

Framöver så skall jag försöka bygga vidare på det jag nu påbörjat. Hoppas att mitt liv kan bli så stabilt och bra det bara kan efter omständigheterna. Jag räknar med att fortsätta jobba, jag har vissa spännande ideer som kanske inom en inte alltför lång framtid kan bli realiserade osv... I tillägg till detta så kommer jag säkert att någon gång då och då spela lite poker, så vem vet, kanske "vi ses vid borden"...  

Ta hand om er,

Fredrik